Logotyp

Vanligt hederligt folk

2017-06-27 | Texter

Har du träffat den opolitiske vilden? Jo, det har du. Du kanske bara inte har tänkt på det. Vildarna växer nämligen i antal, blir allt vanligare och kan finnas var som helst. Mitt ibland oss. Förr i tiden syntes vildarna bara i subkulturella sammanhang, ett naturligt habitat, och var så lätta att känna igen. Kanske var det en pruttfull skinnskalle, opolitiskt heilande till vår opolitiska nationalsång, framförd av det opolitiska bandet Ultima Thule en ljummen sommarnatt på den opolitiska Kuggnäsfestivalen. Eller en black metal-dyrkande Heinrich Himmler i blågul corpse paint. Varför inte en glasögonprydd seriemördarfantast med Lasermannen-uppsyn, 40 000 000 000 000 högskolepoäng och en fäbless för noiseindustri? Obskyra människor, helt enkelt. Lätta att identifiera. Idag är det svårare. När var och varannan svensk står upp för S V E R I G E sker det fullständigt opolitiskt, trots att dessa sverigevänner saknar alla de yttre attribut vi lärt oss att förknippa med vildarna. Du kanske själv är en opolitisk vilde? Det kan vara en dold sjukdom. Ja, det är inte lätt att veta. För att ringa in den opolitiske vildens subkulturella urkälla, mörkrets hjärta 2017, samlade vi ihop en expertpanel bestående av följande ironiska heilare:

Emelie Draper (ED)

DJ och ansvarig för projektet Hårdrock mot rasism, men tycker det går segt att få den opolitiska metalvärlden att tänka ett extra steg. Gillar Judas Priest och Varanteatern.

Johannes Klenell (JK)

Redaktör för Galago som dagligen möter opolitiska människor som är sura på att han inte vill publicera rasistiska (opolitiska) karikatyrer.

Mette Helms Andreasen (MHA)

DIY-konsertbokare i Köpenhamn och ljudtekniker. Del av kollektivet som arrangerar K-town hardcore fest, en politisk punkfestival. Tycker att det aldrig är opolitiskt att skita i vad ett band har för åsikter.

Tomas Hemstad (TH)

Bor i San Francisco och skriver, ibland om musik, oftare om politik, och har bokat fester och spelningar i många år. Är intresserad av precis var gränserna går för problematiska/oproblematiska bokningar.

Christoffer Röstlund Jonsson (CRJ)

Hardcorepunkare och journalist som ständigt bränner broar när han påpekar att det aldrig är opolitiskt att backa nazister, oavsett hur bra artister de råkar vara. Leder det här chattsamtalet, som blev uppskjutet då han blev avstängd från Facebook efter att ha postat en video med det japanska råpunkbandet Sieg Heil.

 

ED: Facebook tillåter bara vanliga och/eller opolitiska nazister.

MHA: Kan ”sieg heil” användas opolitiskt?

ED: Det används väl nästan bara opolitiskt numera?

CRJ: Förut inom punk och metal så beskrev man saker när det var politiskt. Ett hardcoreband kunde beskrivas som ”political fast thrashcore” om banden hade en uttalad politisk agenda (oftast anarkistisk, socialistisk etc.) och inte bara sjöng om att krossa staten och skjuta snutar lite vagt. Inom metal beskrevs till exempel Megadeth och Sacred Reich som politiska för att de sjöng om samhällsrealism och var samhällskritiska. Men Slayer beskrevs aldrig som politiska trots att mycket av deras texter handlar om krigets fasa, vilket kan ses som politiskt. Och Anthrax beskrevs aldrig som politiska trots att de gjorde låtar mot nazism. Idag ses avstånd från nazism som politiskt mer och mer, och man hör oftare folk beskriva saker som opolitiskt snarare än politiskt.

ED: Gemene man har ingen större koll på vad politik är. De fattar att politik är kopplat till saker nära, kritik mot överheten (chefer, knugen, politiker) och beskriver därför sådana band som politiska. Medan de ser krig som krig, religion som religion och samspel mellan människor som egna fenomen, utan att greppa det större (politiska) perspektivet. De anser saker vara opolitiska så länge det inte är uppenbart politiskt.

JK: Är det inte så att politiskt per se alltid varit en tråkstämpel? Hantverket är känsligare än budskapet. Konsten ska gå först. Men det blir befängt att påstå att konsten går först om du är Ultima Thule, alltså bara nazi med ett konstnärligt uttryck på nivå med om Broder Daniel fått barn med Hjalle och Heavy.

TH: Det anses helt opolitiskt att göra en sida där en artist pratar om vad hen konsumerar, men det är politiskt att göra en sida där samma artist pratar om att hen inte äter kött typ. Men inom media är det ju ”liberal” som är opolitisk. Medan det kanske oftare inom subkulturhäng betyder typ kryptonazist.

CRJ: Hur hamnade vi där, att politiskt alltid betyder schablonbilden av vänster, medan allt som är schablonbilden av höger inte är politik. Som du sa: en intervju med en lyxmäklare som saluför en livsstil är helt opolitiskt, medan Loreen gör ett ytterst vagt ställningstagande mot rasism i Melodifestivalen, och det är då råpolitik i modell att skriva kuken på flaggan, rulla ihop den som en rostbiff, och köra upp den i röven på kungabarnen samtidigt som du inför planekonomi med andra handen.

TH: En intressant parallell är när det gick rykten om att ”Star wars” skulle få en karaktär som var homo, och fansen rasade: ologiskt, agenda, översexualiserat”. Någon sa att ”sexuella läggningar har aldrig varit del av Star Wars”, som om triangeldramat med incestkrydda inte var en bärande del av originaltrilogin. Tror att det i gemene mans medvetande ofta finns en plats bortom politik, för ”vanliga människor”.

MHA: Även inom punk har det blivit så att de tråkiga och dåliga banden är politiska medan de bra stämplas tvärtom. Så var det inte för tio år sen.

JK: Jag tror att det går i viss mån hand i hand med JVVF (jag vill vara farlig). Det finns något i rocken som ska föreställa opolitiskt men som flirtar med järnkors och Lemmy med världens största samling naziprylar. En tvetydighet som gör en lite farligare.

ED: Jag upplever inte jätteofta inom hårdrocken att folk undviker politiskt stämplad musik för att det är tråkigt, utan för att det anses töntigt. Kanske, i förlängningen, för att det anses tråkigt. Antagligen för att samhällskunskapen i skolan var jävligt tråkig och för att nyheterna och debatterna kan vara ännu tråkigare. Medan krig och blod och död är spännande och coolt. Och därför inte ses som politik på samma sätt. Det har ju en egen definition. Slipsgubbar och håriga tjejer gör politik, det är lame. Manowar gör krig, det är coolt och opolitiskt.

JK: Det måste väl i viss mån handla om det antydda mot det uttalade? Tänker på Tomas grej om den incestuösa trekanten mellan Luke, Leia och Han. Den är antydd, precis som att band kan flirta med extremhögern så länge de inte säger rakt ut att deras målsättning är ett tredje rike. Hade George Lucas gjort en film i någon sorts incestuöst ”Blå Lagunen”-triangelupplägg fast i rymden hade den kanske upplevts som mer politisk?

TH: Fast jag tror att det som är närmre normen kan antydas utan att uttalas medan om t ex en Star Wars-figur har en ”antydd” transidentitet så hade det ändå setts som ett plakat.

CRJ: Är det så jävla enkelt som att politisk = predika = tråkigt? Det är trist att bry sig, att tänka på saker större än en själv, man blir stämplad som ett pluggo. Ingen vill vara pluggo, alla vill vara rebell. Om det är så, fair enough. Jag fattar att band som sjunger om facklig lönekamp väldigt direkt kanske inte ses som ett party. Men hur kan det komma sig att stå med svenska flaggan och sjunga om hur bra nation vi är, hur stolta och starka vi är, hur kan det ses som opolitiskt = kul? Är inte nationalism det ultimata att vara brydd om saker större än en själv? Det är ju inte nihilism att hylla fanan.

ED: Det verkar som att folk tror att opolitisk ger immunitet av nåt slag.

TH: En annan dimension av opolitisk är väl opåläst. Alltså typ att man tar den titeln för att man inte vill blir utfrågad om ens åsikter om proletariatets diktatur.

ED: Precis. Garderat sig.

MHA: Det finns alltid en konsekvens, även om man säger att det man gör är opolitiskt. Om man flörtar med nazism kan en konsekvens vara att ens band inte blir bokat. Yttrandefrihet är att säga ”Christoffer är ful” men då blir konsekvensen att Christoffer tycker illa om mig. Yttrandefrihet är väl i princip också att säga ”nordiska människor är mer intelligenta” men då kan en konsekvens vara att folk kan tycka att man var rasist.

JK: Grejen är att inom den subkulturella identiteten finns också elementet av JVVF. Alltså att man fascineras av det farliga. Och det är alltid komplicerat. Där kan ”varför har du en Burzum-tröja?” vara lika förvirrande som ”varför har du orm?”. För att det är farligt såklart och därigenom opolitiskt.

TH: Inom neofolk och black metal gillar vissa band att flörta med völkish och heimat-kultur. Vissa är då supertydliga och gått ut och sagt ”vi är inte nazister”. De stöter aldrig på patrull. Men så finns det en hel del som har odlat en mystisk aura. Är de eller är de inte? Och de blir alltid så jävla förnärmade när AFA stoppar deras spelningar. Och där kan jag tycka att det finns en felkoppling. För man får flörta med suspekta symboler, men då får man lite ta konsekvenserna. Man kan knappast spela på en dualitet mellan att vara och inte vara nazister och sen tycka att det är askonstigt när folk tar det på allvar.

CRJ: Tomas, hur ska någon som inte direkt följer den scenen se skillnad på de som tar avstånd och de som är mystiska? För någon som inte är superinvolverad så framstår ju allt som en bunt nassar.

TH: Jag tycker nog att om man vill göra sjutton skivor om andra världskriget, så kan man kosta på sig några uttalanden om att man tror på alla människors lika värde eller ovärde, så att man slipper missförstånden. Då kan jag tycka synd om de m om AFA ändå dyker upp. Men om man vill ha JVVF-poängen men sen surar när AFA kommer… GTFO.

CRJ: Hur blev heilandet opolitiskt? Är alla införstådda med den historien? Sångaren i det ytterst mediokra black metal-bandet Mordant heilade på scen på Truckstop i Göteborg. Det blev så kallad dålig stämning. Blev skriverier i media.

ED: Det blev opolitiskt när det blev ironiskt.

JK: Som med mycket annat ser jag det som att grunden är kontext och intention.

ED: Gällande hur folk utanför scenen ska kunna skilja mellan vilka som är de äkta nassarna och de som bara vill låtsas vara farliga: är inte en stor del av problemet även att folk inom subkulturerna tycker att de som inte befinner sig där ska hålla sig utanför? Som när Marduks spelning blev inställd av några som inte riktigt hade gjort research. Nu är det ett jävla liv om det, att AFA stängde ner Marduk.

TH: Där menar jag att ett enda tydligt avståndstagande hade räckt.

CRJ: Det skulle sabba deras mystik och de skulle tappa fans. *plockar fram liten fiol*

TH: Exakt, där tror jag man får välja: antingen farlig mystik men eventuellt inställda spelningar eller tydlighet men förlust av farlig aura.

JK: Då är vi tillbaks i det subtila. Antyd att du är nazi är opolitiskt, säg något om fackliga avtal är du tråkpolitisk.

CRJ: Om mitt band DS-13 ska spela på Ungdomshuset, och vi vill ha en stor Sverige-flagga som backdrop, skulle det flyga?

MHA: HAHAHAHA! Nej! Jag tycker det är okej att vara stolt över var man är ifrån. Alla, också inom punkscenen, är jättelokalpatriotiska (Umeå hardcore, Malmö transcore och så vidare). Det är inte problematiskt att vara stolt över att bo i Sverige, utan det är problematisk att vilja utesluta andra från att vara i Sverige.

CRJ: Om vi säger att det är helt opolitiskt bara för att visa att vi är svenskar?

MHA: Varför vill ni visa att ni är svenskar? Därför att ni tycker ni är bättre än icke-svenskar?

CRJ: Där fick du mig, Mette. Jag kan inte lajva opolitisk mer än så där. Vill få det fört till protokollet att jag hellre skulle bada i en tunna med bajs än ha en Sverigeflagga som backdrop.

MHA: Flaggan är inte alltid politisk, den är också kulturell. I Danmark har vi små danska flaggor på tårtor. Det är inte politiskt utan någon (lite konstig) tradition.

CRJ: Men blir flaggan politisk när den hänger bakom ett gäng vita arga män som spelar rock?

ED: Om vi antar att de sjunger om hur överlägsen deras kultur är alla andra: ja. Om de sjunger om hur mycket de hatar sin nation: ja.

TH: Hela jävla raggarkulturen och könsrocken är den opolitiska vägen till först vikingarock och sedan vit makt-musik. Anal Cunt, Tunnan och Moroten, Onkel Kånkel och Eddie Meduza är en inkörsport till nazism. Tycker att det är ”intressant” att raggarkulturen är så omfamnad av mittfåran i svensk kultur trots att den alltid varit en reaktionär kraft. Också sedd som opolitisk trots att det är idel SD.

JK: Jag ska förtydliga att jag vuxit upp med Eddie Meduza eftersom jag är född på värmländska landsbygden. Är lite försiktig med idén om musikaliska inkörsportar. Eddie Meduza var först och främst en antiauktoritär bonnjävel. Han kan därigenom lika gärna vara inkörsporten till anarkism eller att göra något konstruktivt. Men har du evolverat till vikingarockstadiet av att vara opolitisk har du slutat vara opolitisk.

TH: Alltså, landsorten i Meduza/ raggarkulturen gör att Ståkkålmsjävlar inte vågar call out att rasismen frodas inom dessa kretsar. Alla på nordisk.nu älskar Eddie Meduza.

JK: Det stämmer. Men det är här det blir komplicerat. Meduza var ju antiauktoritär och provokatör och det är en sån jävla hårfin balans där. Gillar jag det här för att det provocerar eller gillar jag det för att jag håller med om åsikterna som förmedlas? Men jag tycker ändå vi börjar närma oss kärnan i det opolitiska här. Det är väl det konservativt antiauktoritära? ”Ingen ska komma och säga till mig vad jag ska lyssna på.” Det är som en sorts extremmoralisk antimoralism. Ekvationen går inte ihop för den handlar primärt om att om något inte är ett problem för en själv så ska ingen annan komma och säga att det är ett problem.

CRJ: Kan vi försöka slå fast vad som kännetecknar det opolitiska? Jag har aldrig hört någon använda det som inte är total borderline-nazi.

TH: Finns INGEN kultur som är opolitisk.

ED: Har jättesvårt att säga vad som är opolitiskt, ingenting är ju det i botten. Men andra kan tro att det är opolitiskt så länge det sägs vara det.

JK: I gemen brukar ju de som har den självbilden vara Liberalerna. Men när ett black metal-band ska bortförklara sitt heilande, tror jag inte att de menar att de är Jan Björklund.

CRJ: I just detta fall så var väl ursäkten bara vanlig fylla.

JK: Vara full – helt opolitiskt.

TH: Haha, det kanske är det som är det ultimata opolitiska i Sverige, att vara packad. Jag är inte politisk, jag har bara druckit en kvarting.

JK: Men är en packad Jimmie Åkesson på Sweden Rock alltså helt opolitisk?

ED: Ja, då lär han ju vara på semester. Och hålla på med hårdrock. På Sweden Rock är allt opolitiskt. Det är ju fan opolitikens svenska högborg.

MHA: Allt är kanske subjektivt. Ofta beror det på införstådda strukturer inom samhället eller subkulturer. Hakkors anses som politiska i samhället. Att ha en Burzum-patch anses som politiskt inom DIY-punk men anses inte som politiskt inom metalkultur.

CRJ: Nej, för black metal är jävligt tydlig med att skilja på konst/ konstnär. Inom black metal är inget politiskt om du inte sjunger uttryckligen ”starta gasen, nu kör vi”. Och knappt ens då.

TH: Precis det jag famlade efter med raggarkulturen: hur svensk landsortskultur alltid ses som icke-politik. Förresten, jag inbillar mig att Sweden Rock är Sveriges vitaste festival.

JK: Tror det är rätt jämt vikingaskägg där och på Way out west. Skulle nog påstå att du får prata mer politik på Sweden Rock än på WoW. På WoW jobbar alla med reklam eller media. Med andra ord folk som är opolitiska på riktigt på grund av att alla är potentiella kunder/uppdragsgivare.

CRJ: Att agera och ta avstånd = politik. Det opolitiska tar inte ens avstånd från något annat än all politik.

JK: Är det opolitiska klassgrundat? Jag menar frågan utifrån att medelklassen på WoW rimligen aldrig ens behöver bekymra sig över statements där de måste försvara sig. Tvärtom kan de skriva indignerade krönikor i Nöjesguiden om hur Outkast betett sig sexistiskt. Gissar att det händer rätt sällan på Sweden rock att någon skriver indignerade krönikor, men desto fler känner att de utmanas i sina politiska ståndpunkter. Eller i sina opolitiska ståndpunkter då. Men hörni, jag vill veta mer om era egna erfarenheter av den opolitiske. Vem är hen?

MHA: Den opolitiska är alltid en han. Privilegierad. Varför bry sig om politik om en aldrig förtryckts?

TH: Han är alltid bättre på att bedöma ett verks kvaliteter pga hans sikt inte är skymd av något, han är helt objektiv (tycker han).

ED: Det är alltid en osäker jävel. Som har tänkt att det blir lättare så här.

CRJ: För mig är det inte alltid en man. Men hen ser det alltid som helt okej att umgås med uttalade nazister/rasister eftersom de är trevliga och man inte behöver prata politik.

TH: Jag tror att det också handlar om att känna sig som en renässansmänniska. ”Jag umgås med allt från nazister till kommunister så min värld är större än din och jag har en ändlös tankekapacitet”? Han tycker att han står över all politik.

ED: Valid point. ”Look at me, kommer överens med alla!”

JK: Ja, eller inte ens kommer överens med alla. Look at me, kommer överens med de där ni är så rädda för.

CRJ: Men då landar vi i att den opolitiske ändå är en JVVF:are, den där unge mannen som precis börjat på universitetet och tycker att han förstår allt och är sååå mycket smartare än alla andra?

JK: Fast den opolitiske skiljer sig från JVVF:aren i att den inte alls behöver läsa böcker. Och till skillnad från JVVF:aren så är han också intresserad av människor. Men då människor som är helt jävla dumma i huvudet.

TH: Att inte vara intresserad av politik är ju en riktig inbjudan till att skaffa sig ett riktigt sunkigt åsiktspaket. 

JK: Det här är ju det stora problemet för de som tror sig stå över de ideologiska kretsar de rör sig i. Till sist blir de en del av de kretsarna.

CRJ: Okej, avslutande kommentarer? Kanske någon som vill säga något om att jag blev avstängd från
Facebook på grund av att jag länkat japanska punkbandet Sieg Heil?

JK: Skulle säga att du primärt är JVVF med viss dubbelmoral grundad i närhetsprincipen. Burzum är inte okej på grund av Norge. Hade Greven kommit från Seoul hade du inte brytt dig ett smack om hans ideologi.

MHA: Politik är inte farligt, att inte bry sig är farligt.

 

Text: Christoffer Röstlund Jonsson, Ill: Marc Strömberg


GALAGO #127

Nytt nummer ute! Köp den i butiken eller prenumerera!

Läs mer...

Ny bok

Måste carpa fungerar lika bra som en skrytin coffetablebok som en manual i de djupaste existentiella frågorna. Dom säger att det bara är en bok – men det är en helt ny värld.

Läs mer...

Prenumerera

Bra journalistik kostar - men det gör Galago också.

Galago är något av det finaste en människa kan unna sig själv eller någon i sin omvärld. Och vet du? Tecknar du en prenumeration på Galago så får en hel del extra saker också...

Kolla här...

Fråga liberalen

Maila era frågor till fragaliberalen@gmail.com