Logotyp

Smålands mörker

2012-04-04 | Okategoriserade

”För att kunna bekämpa sin fiende måste man förstå den”

Henrik Bromanders Smålands mörker är en 628 sidor lång serieroman om Erik, som växer upp i ett trasigt hem i Nässjö och bearbetar sin vardag genom att ge ut självbiografiska seriefanzines. Men han är ingen vanlig vänstervurmande serietecknare, utan utvecklar med tiden en fascistisk livssyn. Ideologin, det sociala arvet och en serie olyckliga omständigheter leder fram till en oundviklig katastrof, men det slutar inte där. Kanske finns det trots allt ett hopp om försoning?

Smålands mörker finns i butik den 18 april, men som en aptitretare publicerar vi nu en intervju med Henrik Bromander och ett tiosidigt utdrag ur boken.

Smålands mörker tar upp stora politiska frågor och för långa resonemang inom bland annat ämnen som fascism och främlingsfientlighet, men riktar också kritik mot bland annat socialförvaltningen. Varför ville du att boken skulle handla om det här?

När jag väl bestämde mig för att göra en lång, episk serieroman ville jag att den skulle handla om något viktigt, något värt att ta på allvar. Högervridningen av samhället är något som bekymrat mig mycket under lång tid, både vad gäller Alliansens maktövertagande och de högerextremas framgångar i parlamentariska val här hemma och nere i Europa. Utvecklingen är skrämmande och det riktigt läskiga är att vänstern verkar sakna idéer och initiativ till motstånd. Men för att kunna bekämpa sin fiende måste man förstå den, därför gjorde jag den här resan in i en fascists psyke. Det blev en slags What if-historia där jag delvis återberättade mitt eget och mina närståendes liv med ändrade förutsättningar. Men det var också ett sätt att bearbeta drag hos mig själv som jag tycker är mindre smickrande och driva dem till sin spets.

Som du själv skriver i boken kan man dra vissa paralleller mellan huvudpersonen Erik och Anders Behring Breivik. Var det ett medvetet val från din sida eller blev händelserna på Utöya i somras ett olyckligt sammanträffande?

När jag var i slutfasen av arbetet inträffade massakern på Utöya och jag blev genuint äcklad över att ha skapat och levt med en karaktär i huvudet under så lång tid som på sätt och vis delade en hel del av Breiviks världsbild, så det hade känts konstigt att inte ta med det. Det finns dock avgörande skillnader mellan dem, exempelvis är Erik inte antimuslim eller ens rasist. Däremot delar han, i alla fall i sin ungdom, Breiviks hat mot vänstern och han ställer upp på synsättet att en eller ett fåtal utvalda människor har rätt att begå terrordåd för ett högre ändamåls skull.

Likt många av dina tidigare noveller handlar boken om människor som inte riktigt kan hitta sin plats i tillvaron, som strävar efter ett högre mål. Varför återkommer du ofta till de här ämnena?

Därför att det är något väldigt allmängiltigt. Även om människor har det väldigt bra har de ofta svårt att se det och känna lycka, man vill ständigt något annat, något bättre. Det är väl också ganska talande för vår tid.

Smålands mörker är en episk historia på över 600 sidor. Hur länge har du arbetat med den, och hur lång tid ägnade du åt research?

I tre år, varav ungefär två år har bestått av heltidstecknande, åtta timmar om dagen utan större avbrott. Innan dess gjorde jag ganska grundlig research dels kring platserna där berättelsen utspelar sig, dels läste jag in mig ordentligt på fascism och högerextremism utöver det jag kände till sedan tidigare.

Även om det är en fiktiv historia så måste jag fråga om du har fört över någonting av dig själv till någon av karaktärerna.

Ja, det gör jag alltid. Jag delar mycket med Erik, vi är båda smålänningar, födda samma år, gav båda ut självbiografiska seriefanzines och har båda engagerat oss politiskt. I den här historien har jag även tagit in en hel del drag och berättelser från vänner och familj, så en hel del av karaktärerna är inspirerade av folk omkring mig.

Du har tidigare mest arbetet med noveller, vad har det varit för skillnad med att arbeta i det formatet jämfört med att göra en hel roman?

Rent dramaturgiskt är det ju en utmaning att hålla läsarens intresse uppe, och strukturera historien på ett fungerande sätt. Jag har lärt mig under processens gång, fått ändra sånt som inte funkat och sådär. Framförallt är det nästan en rent fysisk utmaning att göra ett så här långt arbete som för tankarna till hård träning. Många gånger är man nära att ge upp, men kroppen och psyket orkar mer
än man tror och om man bara fortsätter klarar man det till slut.

Har du några förebilder för ditt serieskapande?

Upplägget med serier-i-serien i Smålands mörker, där man får läsa hela fanzines som Erik publicerar, har jag lånat från Dylan Horrocks bok Hicksville. Generellt sett är mina favoritserieskapare Yoshihiro Tatsumi, Anneli Furmark och John Porcellino.

Till sist: Vem vill du pussa i påsk?

Min tjej Hanna som hjälpt mig otroligt mycket under arbetet med den här boken.

Och här kan ni se trailern till boken!


GALAGO #127

Nytt nummer ute! Köp den i butiken eller prenumerera!

Läs mer...

Ny bok

Måste carpa fungerar lika bra som en skrytin coffetablebok som en manual i de djupaste existentiella frågorna. Dom säger att det bara är en bok – men det är en helt ny värld.

Läs mer...

Prenumerera

Bra journalistik kostar - men det gör Galago också.

Galago är något av det finaste en människa kan unna sig själv eller någon i sin omvärld. Och vet du? Tecknar du en prenumeration på Galago så får en hel del extra saker också...

Kolla här...

Fråga liberalen

Maila era frågor till fragaliberalen@gmail.com