Logotyp

Årets svensk!

2019-02-26 | Övrigt, Texter

Svensk, svenskare, svenskast: tidningen Fokus har korat tonvis med svenskar till extraordinärt upphöjda svenskar. Galago skickade sitt eget potatishalvblod Christoffer Röstlund Jonsson till individualismens främsta prisgala.

Du har inte levt innan du sett en SÄPO-vakt, bastant, uppsyn som bad guy #3 i valfri ”The fast and the furious”-film, stå med en rejäl grabbnäve rotfruktschips och metodiskt mula in dem en efter en i sin klorblekta mun. Kostymen nära bristningsgränsen av actionpaketet därunder, blicken orubbligt stirrandes rakt fram på objektet: look alive boys!

”Har du koll på Andreas?”, mumlar han i öronsnäckan till sin kollega som finns där ute i maktens folkmassa. Bortom min blick men säkert även han mumsande på rotfruktschips. De är ju gratis.

Den Andreas som menas är den enda Andreas som finns numera: Norlén. Talmannen. Fikakungen. Det hjärtliga, breda leendet med en Sverigeflagga stadigt fastnålad på det mörkblå kavajslaget. Ett orubbligt lugn under en orubblig frisyr. En man så älskad av allt och alla att till och med våldsvänstern glömmer att Andreas Norlén faktiskt är Moderat. En helt vanlig jävla Moderat. Som äter barn.

Men min resa in i makten och pengarnas tombola, som slutar med att även jag tar en selfie med den charmante barnätaren Norlén (fikakungen), börjar inte med att jag förhäxat står och stirrar på Johan Hakelius chockerande rosa strumpor, som fullt synliga pekar fulfinger upp från hans mörkbruna loafers av något märke som Andres Lokko utan tvekan känner igen från 250 meters avstånd. Nej, den börjar på spårvagnen dit, ut på Djurgården i Stockholm och festlokalen Cirkus.

Jag hamnar mitt emot två gulliga farbröder med grånande skägg, Övik-dialekt och vettiga täckjackor. De pratar mysigt om GAL–TAN, SD, VPK, MP, KPMLR. Och fnittrar till varandra: ”vem tror du att det är? Tihi!”.

Ja, det vet vi ju inte än. Men vem det än är, så kan vi vara säkra på en sak: det är en SVENSK. Och en ruskigt bra sådan, dessutom. The goodest svensk.

Men! Tji fick vi, det visar sig att det finns många the goodest svenskar. En digital svensk, en ekonomisk svensk, en riksdagsmansvensk (gissa vem), en medicinsk svensk, en kulturell svensk, en Oxienstierna – vilket tydligen är en tjänstemannasvensk med befogenhet att fimpa andra svenskars försäkringsflis och krossa deras liv. Och så vidare. Det är som passagen i Bibeln där Jesus möter en besatt man, som på frågan vad han heter svarar ”vi är Legion, ty vi är många”. Vi är många svenskar.

Och här, ikväll, förenas alla de svenskar som prisas med plaketter kring en sak: de står upp för sig själva och på så sätt står de även upp mot Sverige, det Sverige som är som Sverige alltid varit: konformistiskt, förtryckt, hunsat, grått, såssigt med näven knuten i fickan. Andra buzzande ord och fraser på den här galan är jante, gå mot strömmen, landet lagom, oberoende, våga prata om pengar, fuck off-kapital och att välfärdsstaten nog är ett fängelse ändå. Enda ordet jag saknar på topplistan är åsiktskorridor.

Man kan inte få allt, inte ens ute på Djurgården.

Vad man däremot får som ett brev på posten – såvida man inte bor i ett land med ett kapsejsat Postnord-postväsende, vilket vi ju tyvärr gör, så det där brevet kommer förmodligen inte fram – är en högerharpun i sidan på public service. Jag har inte klockan framme men jag dristar mig till att Johan Hakelius, iklädd en mörk plyschkavaj med intrikat piratknäppning, inledningspratat i 60 sekunder blankt när han sänker SVT genom att påminna om att de en gång i tiden minsann utsett Christer Pettersson till årets svensk. Trumvirvel. Skratt. Applåder. Säkert kort för den här publiken.

Hakelius lovar att tidningen Fokus inte är public service, ”vi tar ansvar!” och kommer alltså inte att kröna vare sig Chrille P eller Refaat El-Sayed till rikets kung. Nej, årets svenskar ska ”väcka diskussion” och ”reta” på lagom nivå, inte skjuta ministrar och svindla. Reta är ett ord som återkommer flera gånger. Det betyder att man vill provocera utan behöva åka på Elaine Eksvärd-baksmällan som kommer med att ge ett diplom till Mr. Cool. Man kan säga mycket om Hakelius, inte minst om hans skejtpunkrutiga byxor, men så pass hardcore le provocateur att han fuckar med Eksvärd, det är han inte.

Det lustiga är att ingen av de här numera certifierade supersvenskarna är särskilt retsamma. Han som blir årets svenskaste samhällsbyggare är en blygsam brandsoldat, till exempel, ansvarig för att släcka sommarens skogsbränder. Vem kan retas av en sådan hedersknyffel? Precis – bara Idi Amin!

I samtal med Hakelius pratar brandsoldaten om att civilsamhället ställer upp när det krävs. Där finns en fantastisk kraft, det är extraordinärt! Skogsförintelsen har gett en positiv våg som nu översköljer vårt Hemvärn med nyrekryterade friska kroppar. ”Det finns ett sug efter att samlas kring något meningsfullt”, kuttrar Hakelius mellan halvslutna, fuktiga läppar, samtidigt som han baddar sin blanksvettiga panna med en näsduk prydd med ordenstecknet för den brittiska Bathorden.

Själv undrar jag mest om alla de där människorna (många) som skickade in fakturor för sin frivilliga hjälp efter det att man slutat samlas kring något meningsfullt, fick de någonsin betalt? Det hoppas jag. Rätt ska vara rätt! Att inte fakturera för sin frivilliga insats är ren socialism. Next stop: Gulag.

Helt i linje med de eldbekämpande faktureringshjältarna är årets ekonomiska svensk: en ung miljonär vid namn Börshajen! Men inte ens hon verkar reta så många. Hon fyller arena efter arena med människor som vill veta hur de kan aktiespekulera sig bortom vett och sans, spränga ut sig själva ur hela jävla fucking jante-Sverige, bara skrika fuck off och flyga in tryffel med sina egna helikoptrar. ”Rikast vinner”, som Fokus så stolt presenterar Börshajen.

Sen kommer svärtan ändå. Börshajen har mött motstånd (de retade henne), kämpat i motvind men fortsatt att stå upp för rätten att prata om pengar. Det har varit tufft, indeed, ty i Europas svar på Nordkorea får man helt enkelt inte prata om pengar. Det anses fult av alla små mini-Nordkoreaner som ränner runt på Sveriges gator och torg, iklädda likartade gråa persedlar. Börshajen har tagit fajten. Hon har vågat prata om pengar och hur de ska tas och tas och tas i mängder. För det får hon knäböja inför Hakelius, som adlar henne med ett svärd som en gång i tiden tillhörde Sir Robert Low.

I ljusskenet av den klingan är det fullt naturligt att årets digitala svensk är ägaren av en läkarapp, alltså den privata digitala vård som utgör en kostnadsbomb för alla landsting. Booom, rakt ur det gemensamma och in i de privata fickorna, som man istället för att ha sina knutna nävar i nu kan fylla med pengar. Allt under flaggan av att man ger vanligt fölk rätten att bestämma själva.

Roffarglädje och individualism über alles får sig dock en liten mikrotörn i huvudakten: Årets svensk, helt utan prefix. The absolute country of the goodest svensk! Top Swede! Det är en känd rektor, Hamid Zafar, som styrt ordning på en problemfylld skola i en av Göteborgs mer utsatta områden, som får tyngsta titeln som number one Årets svensk. Han samlar också på tjock-tv:s, där juvelen är en baddare på 180 kilo, vilket i alla fall jag tycker är folkhemsfint på något skevt anti-Black friday-sätt.

Rektorn brummar att det är bekymmersamt att kommunaliseringen av skolan och det fria skolvalet inte alls fått önskad effekt. Och till och med Hakelius stammar besvärat att det är möjligt, kanske möjligt, att vi gjort reformer som gått över styr. Men då är kvällen slut. Och vi går hem med en goodiebag från galans sponsor Postnord.

 

Text: Christoffer Röstlund Jonsson. Illustrationer: Fabian Göranson


GALAGO #134

Nytt nummer ute! Köp den i butiken eller prenumerera!

Läs mer...

Ny bok

Festens charmigaste tjej av My Palm

Läs mer

Ny bok

Einsteins nya fru
-tjockare och snyggare

Läs mer...

Prenumerera

Galago är något av det finaste en människa kan unna sig själv eller någon i sin omvärld. Och vet du? Tecknar du en prenumeration på Galago så får du en bok på köpet!

Kolla här...

Drömmen om Europa

Fabian Göransons pod om Europas kris. Roligare än det låter! I höst kommer seriereportaget om resan Fabian gjorde sommaren 2017.

Drömmen om Europa